lefvat i den tiden och som lämnat följande uppgifter, hvilka bekräftats af den bekanta författarinnan fru Wettergrund, yttrar sig därom på följande sätt: “De i ett hem vanligast förekommande husliga göromålen voro: matlagning, slakt, bakning, brygd, stöp, byk, spinning, väfnad sömnad och stickning. I hemmen på landet bryggdes alltid, ty att vara utan dricka ansågs nästan lika omöjligt, som att vara utan bröd; likaså i de större hushållen i städerna (Växiö och Karlshamn). Inne i rummen stod vanligen en karaffin med dricka i stället för den nu brukliga vattenkaraffinen. Att mälta i hemmen brukades däremot icke, utan kornet skickades till mältan för att där beredas.
I ett och annat större hushåll bereddes ättika hemma. Att koka såpa och tvål i hemmen brukades ej, åtminstone ej i staden, men på landet lär en och annan hafva gjort det. Bränvinsbränning var vanlig på landet, men i staden kom den sällan i fråga. Jag vet endast ett s. k. bättre hus i Växiö, där det var i bruk. Hemfärgning brukades mycket, men var förenad med stort besvär. I såväl denna konst, som såpkokning, ättiksbrygd m. m. ansågs “Kajsa Wargs kokbok“ såsom tillförlitlig och i allo lärorik. Uti den inhämtades kunskaper i allt möjligt, som hörde till göromålen i ett väl ordnat hem. I mitt barndomshem, hvilket i detta afseende icke skilde sig från andra borgerliga hem — säger min mor vidare — voro 6 spinnrockar i gång hvarje vinter. Mamma, alla de fyra hemmavarande systrarna och pigan spunno. Vanligen voro två väfstolar i gång hvarje sommar. Som jag vid 21 års ålder kom ut i världen såsom lärarinna, kan jag ej anse, att jag suttit vid spinnrocken mer än 7 à 8 vintrar och i väfstolen 3 à 4 somrar, så att väfva hann jag knappt att lära mig. (!) En af mina systrar däremot, som äfven väfde på förtjänst, har tillbragt sina 25 à 30 vintrar vid spinnrocken och lika många somrar i väfstolen. Hon begynte ofta 5 à 6 på morgonen och höll i hela dagen.“
Af denna korta teckning af tillståndet i Växiö- och Karlshamnstrakten och af värksamheten i de borgerliga hemmen därstädes framgår, att åtminstone ända till för 60 à 70 år sedan kvinnorna i de borgerliga hemmen i städerna fortfarande voro belastade med en stor del af de göromål, som Brahe, Broocman och Kajsa Warg beskrifvit.
