Den här sidan har korrekturlästs
Poeterna.
Förunderliga äro vi poeter,
Ett musikaliskt folk. Med skäl det heter,
Att vi ha snille. Obeskrifligt ömma
Vi spela luta hela da'n och drömma;
Och ljusa dagen se vi midt i natten,
Men i vår hydda fins knappt bröd och vatten.
Förunderliga äro vi poeter.
Ett genomskinligt folk, liksom af ether,
Förgäfves äflas vi att blifva täta;
Apollo-Fadren ger så knappt att äta;
Ty skalder tål han blott med mager tunga:
På nykter mage hör han helst oss sjunga.
Förunderliga äro vi poeter.
Mot molnen sträfva vi liksom raketer,
