Adjunkten på Landet.
Tvi vale! Bröder, hvad det är tungt
Alt till sitt yrke ha predikstolen!
Jag råder ingen att bli adjunkt,
Det är det sämsta inunder solen.
Hos skogens nalle
Jag hellre bodde;
Ja, som en knalle
Jag hellre gnodde
All verlden kring.
Det tror jag väl! se’n man blifvit prost,
Då kan man äta och sofva bara;
Och gratis fàr man båd’ smör och ost
Och dito skinkor, förbålt så rara!
För hjorden slipper
Han sjelf arbeta —
Han bara klipper,
Då vi få streta
Adjunkter små.
Och skall då prosten ibland för skam
Stå upp i korgen en gång om Julen,
Då tar han flux ur sin fjerding fram
En gammal näfver, rätt illa valen.
