Den här sidan har korrekturlästs
86
Ånger och Försoning.
Tiden ilar. Hvem behåller
Jemt sitt unga, fagra skinn?
Re’n i tidens protokoller
Skrifs jag såsom gammal in.
Från den muntra ungdoms-scenen
Är jag redan hvisslad ut,
Gikten håller hus i benen,
Ryggen börjar gå i kut.
Ack! jag sörjer derför svåra.
Tiden har då fasligt brådt!
Pannans hvalf har mången fåra,
Håret redan går i grått.
Lockar, hvaraf förr jag skrutit,
Mörka såsom nattens sky —
Ack! i hjessan, der de sutit,
Tittar nu det blanka ny.
