12Och HERREN välsignade Hjobs sista år mer än hans första, så att han blef egare af fjorton tusen får och sex tusen kameler och ett tusen par oxar och ett tusen åsninnor. 13Och han fick sju söner och tre döttrar, och man kallade den ena Jemimah (dufvan); den andra Keziah (kaneldoften) och den tredje med namnet Kärän Happuk (sminkhornet). 14Och der funnos inga qvinnor i landet så sköna som Hjobs döttrar, 15och deras fader gaf dem arfslott med deras bröder.[1]
16Och Hjob lefde efter detta hundra och fyratio år och såg sina barn och sina barns barn i fyra led. 17Och Hjob dog gammal och mätt af dagar.[2]
Psaltaren.
Doktor M. Luthers Företal till Psaltaren.Många af de heliga fäderna hafva synnerligen framför andra böcker i Skriften älskat och berömt Psaltaren. Och visserligen, verket prisar sin mästare till fyllest sjelft; men vi måste äfven veta att dertill foga vår tacksägelse och lof.
Man har i förra tider satt i omlopp en mycket stor mängd af legender om helgon och martyrer, exempelböcker och historier, och dermed uppfylt verlden, så att Psaltaren fick ligga under bänken och i ett sådant mörker, att man knappt kunde förstå rätt en enda psalm; och dock gaf den ifrån sig en så kostlig och ädel lukt, att alla fromma hjertan, äfven af de oförstådda orden, kände andakt och kraft, och derföre hade boken kär.
Men jag håller så före, att ingen vackrare exempelbok eller samling af helgonalegender på jorden har gifvits eller kan gifvas, än Psaltaren är. Och om man skulle önska, att det bästa af alla exempel, legender, historier, blefve utvaldt och samladt på ett ställe, samt ordnadt på bästa sätt, så måste det blifva denna Psaltaren. Ty här finna vi icke blott hvad en eller två heliga hafva gjort, utan hvad sjelfva hufvudet för alla heliga hafver gjort och alla heliga
