Sida:Myrberg GT 117.png

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs
PSALM 59, 60.117
PSALTAREN.

förrädarne! (Selah.) 7Låt dem vända tillbaka om aftonen, Tjuta såsom hundar, Och stryka omkring i staden![not 1]

8Se, de tala fräckt med sin mun, Svärd äro på deras läppar, ty — »hvem hör dem?»[1] 9Men du, o Jehovah, ler åt dem; Du begabbar alla hedningar.[2] 10Min starka hjelp, till dig vill jag hålla mig; Ty Gud är min borg. 11 Min Gud skall möta mig med sin nåd; Gud skall låta mig se min lust på mina vedersakare.[3]

⁎              ⁎

12Döda dem icke, på det mitt folk icke må förgäta det; Drif dem i landsflykt och störta dem genom din makt, o Herre, vår sköld.[4] 13Hvart ord på deras läppar är en synd af deras mun: Så må de då äfven snärjas i sitt högmod, Och för de eder och för den lögn, som de tala. 14Förgör dem i din brinnande vrede, förgör dem, så att de icke finnas till. Ja, må de förnimma, att Gud är den som herskar i Jakob ända till jordens gränser. Selah.

15Låt dem vända tillbaka om aftonen, Tjuta såsom hundar, Och stryka omkring i staden! — 16Ja må de, må de ströfva omkring efter föda Utan att mättas natten i ände; 17Men jag, må jag få sjunga om din starka hjelp, Och jubla om din nåd, då morgonen gryr: Att du har varit min borg, Och en tillflykt på nödens dag.[5]18Min starka hjelp, dig vill jag egna min sång; Ty Gud är min fasta borg, min Gud full af nåd.[6]

  1. Ps. 55:22; 120:4.
  2. Ps. 2:4.
  3. Ps. 54:9.
  4. 1 Mos. 4:12.
  5. Ps. 57:10 f; 1:9.
  6. Ps. 18:2 f.
  1. Det är att förstå om Sauls tjenare, som då David undkommit genom flykten (1 Sam. 19), förgäfves spana efter honom i staden och med oförrättadt ärende dit återvända.

60 Psalmen.

1För sångmästaren; efter »Vittnesbördets lilja» en uppsats till inlärande af David, 2då han förde krig med Syrerna från Mesopotamien och Syrerna från Soba och Joab vände tillbaka och slog Edomiterna i Saltdalen, tolf tusen man.[1]

3Gud, du har förkastat oss; och nederbrutit oss; Du har vredgats: låt din vrede vända sig och hjelp oss. 4Du

  1. 2 Sam. 8:3, 13; 10:13, 18.