han har igenlöst ur nödens våld, 3Och som han har samlat tillhopa från jordens alla trakter: Från solens uppgång och från dess nedgång, från norden och från södern,
4De som gingo vilse i öknen, vilse i ödemarken — De funno ingen stad, der någon bodde; 5De hungrade och törstade Och deras själ försmäktade i dem. 6Men de ropade till HERREN i sin nöd, Och han frälste dem utur allt deras trångmål, 7Och lät dem finna den rätta vägen För att komma till en bebodd stad: — 8Må de tacka HERREN för hans nåd, Och prisa hans under mot men- niskors barn: 9Att han mättat deras försmäktande själ, Och uppfyllt deras hungrande själ med sitt goda.
10De som suto i mörker och dödsskymning, Bundna i elände och jern, 11 Emedan de satt sig upp emot Guds tillsägelser, Och föraktat den Högstes råd. 12Derföre kuf- vade han deras sinne genom olyckan, De föllo och ingen hjelpte dem upp; 13Men de ropade till HERREN i sin nöd, Och han frälste dem ur allt deras trångmål; 14Han förde dem ut från mörkret och dödsskymningen, Och sön- derbröt deras fjettrar: — 15Må de tacka HERREN för hans nåd, Och prisa hans under mot men niskors barn: 16Att han sprängt portarne af koppar, Och sönderbrutit bom- mar ne af jern.
17Dårar, som fingo lida genom sin syndiga vandel, Och genom sina missgerningar — 18Deras själ vämjdes vid all spis, Och de voro nära dödens portar; 19Men de ropade till HERREN i sin nöd, Och han frälste dem ur allt deras trångmål. 20Han sände sitt ord och helade dem, Och frälste dem ur grafvens våld: — 21Må de tacka HERREN för hans nåd Och prisa hans under mot men- niskors barn. 22c/a, må de offra tacksägelsens offer Och förtälja om hans gerningar med högt jubeL
23De som gingo till hafs på skeppen För att drifva handel på de stora vattnen — 24Der fingo de skåda HER- RENS verk Och hans under på det brusande hafvet. 25Han sade, och lät stormvinden uppstå Och häfde upp dess vågor. 26De foro upp mot himmelen och stego ned i djupet; Då upplöstes deras själ af ångest: 27De tumlade och rag- lade såsom druckna, Och all deras klokhet tog en ände. 28Men de ropade till HERREN i sin nöd, Och han frälste
