mellan de österländska folkens sätt att tänka och tala i det föreliggande ämnet och vårt. Ty hvarje tid och folk har sitt sätt att tänka och tala, på hvilket en förnuftig läsare måste göra afseende.
Kapitel 1
1.1KRONAN BLAND SÅNGER, SOM ÄRO AF SALOMO.I.
2O, gåfve han mig en af sin muns kyssar;
Ty din kärlek är bättre än vin.
3Ljuflig är lukten af dina salfvor,
En utgjuten salfva är ditt namn;
Derföre hafva jungfrurna dig kär.
4Tag oss med, så vilja vi skynda efter dig;
När konungen fört oss in i sina gemak,
Så vilja vi jubla och fröjdas öfver dig,
Beprisa din kärlek högre än vin.
Uppriktig är den kärlek, som man har till dig.
5Svart är jag, men täck, I Jerusalems döttrar;
Är såsom Kedars tält, såsom Salomos tältdukar.
6Sen icke på huru svart jag är,
Ty Solen har så bränt mig.
Min moders söner hafva varit stränga emot mig.
Och satt mig till vakterska af vingårdarna;
Derföre har jag icke kunnat vakta min egen vingård.
7O säg mig, du som min själ älskar:
Hvar betar du din hjord,
Hvar lägrar du dig med honom i middagsstunden?
Hvi låter du mig dväljas lik en förklädd qvinna
Vid dina stallbröders hjordar?
