Zijrlige Ordasprång, ey heller kunde de hinna med, at tillika wara bekymrade om storlåtige ord; och wichtige sakers påfinnande. Wil och bedia dem, som lära hafwa något at mästra anten hos Misocrenes eller Hydrophilus, at de täcktes mig det uprichtigt meddela, då jag ey skal försumma, at sådant redeligen dem förebringa, då de kanske wäl töra wåga på at förswara sig.
Nu hade jag wäl tänckt, Gunstige Läsare, här med at sluta detta enfaldiga Förtahl, men sij, det faller mig något ännu in, som hwarken bör eller kan obeswarat lemnas. Det hafwa ey långosedan någre, sedan de förmärkt at en och annan, en tijd efter, det de hafwa drucket Surbrunnar, äre wordne döde; tagit sig tilfälle der af at förtala och afråda Surbrunnar så i gemeen som i synnerhet, säyandes det wara omöyeligit at den som dricker Surbrunn, skal kunna lefwa länge der efter. Ett skönt och härligit argument må jag bekänna: Efter en eller twå af de många Tusende, som druckit Surbrunswatn äre kort der efter döde, derföre skal den tredie, fiärde ock flere med döö; Ja jag tror wäl at Surbrunnarna intet äre af den Lijfgifwande Kraften at ehwem der af dricker, skal aldrig döö; men at de därföre skole dö at de betiäna sig af Surbruns-Curen det är alt för illa och obetäckt slutet. Ty käre, må jag derföre aldrig skal nånsin mehr äta, at mången har ätet sig ihiäl, som Syrach säger, eller mån jag derföre skal lasta maten i sig sielf, män man aldeles skal förkasta Wijn derföre at mången, efter ruus, har fått slag, Stickfluss eller andre sådane Passioner hwar af de äre blefne döde? Hwij brukar man då medicin och medicamenter, efter mången af deras omåttelige eller otidige brukande är worden död? Sådane som sådant obetänckt tahl utsprijda, skulle wetta och betänkia at en ting kan hafwa månge orsaker, och derföre ey tillskrifwa skulden och orsaken til det som ingen skuld hafwer: dessutan skulle de komma ihog at åtskillia emellan en tingz rätta bruk och missbrukande. Ty, mån de som således efter Bruns-Curen äre wordne döde, ändå intet kunnat dödt, fast de til Brunnen aldrig kommit, fast mindre sig af den betiänt? Jo, förfarenheten hafwer gifwit det med, at då man dem efter deras död öpnat, hafwa de haft sådane Passioner, som wa-
