socrene, at om i wår krops huushålning skal wäl til gå, så bör så wäl blodet som alle andre wetskor hafwa en tiänlig subtilite och tunnhet, at de igenom de små och fine ådrar, som ofta mindre äre än det minste hår, kunna dess friare passera och fort komma. Nu kan det ofta hända, at igenom allehanda orsaker och tilfällen, blodet och samma wätskor äre blefne tiocke och grofwe, som af hård grof och suur mat, litet eller tiokt dricka mycket stillesittiande, purgerande, åderlåtande, näsblod, durklopp &c. Och då frågar jag om i sådant tilfälle gått och rent Källewatn, med mått brukat ey skulle wara en god och tiänlig Medecin? Sedan der någon )Som hoos oss nästan ingen är som det icke har) hade en hop skiörbiugz salt i kroppen och blodet samlat, mån någon ting skulle bättre kunna samma salt smälta och i sig supa, och sedan med sig genom Urinen och andra wägar utföra än sådant watn? I stadige och flygande gichter, i Podagra, tårr och hufwudwärck, och flere sådane Passioner, som af ett stadigt och hårt salt härröra, som sig anten här ock där i lederna, eller hinnorna och senorna sätter, och dem sticker och til wärck re-
