tan wisar och sielfwe förfarenheten det, at de i watnet äre, och ymnigast nog ändå; Dy förutan det at man kan see huru de huppa i glaset, när det kommer från Källan, så kiänna månge huru de straxt anten sökia hiernan och hufwudet, när watnet är druckit, så at många (och det mäst alla i förstone wid Wijksberg) blifwa yre i hufwudet, eller och drifwa hos andra straxt genom til Urinen och andre utgånger mehre. Förutan det at man kan aftaga af de månge siukdomar, särdeles af obstructioner härrörande, at det måtte wara subtile Spiritueuse saker som sådane borttaga. Hwarföre tyckes den wara utom alt sunt förnuft satter, som wille til sådant neka, som så månge ögonskenlige förfarenheter stadfästa, fast han det ey kan see och känna: ty huru fåfängt det är at raisonera från wår kentzel och syyn til sådane ting, weet hwar och en som allenast hafwer koxat in i Philosophorum Schola.
Dock lijkwäl min gode Misocrenes, på det jag icke alt förtwert skal bryta af Ehr Specieuse objection: Kom an, jag skal gifwa efter at det är mycket litet af mineralier i watnet (fast än jag annat redan bewijst)
