Den här sidan har korrekturlästs av flera personer
34
- kandes samme myckenhet af watnet, likawijst ene dagen mere laxerades än den andre, utan at man kunde någon annan orsak finna, som til denne förandring skulle wara uphofwet.
- Hwart ut Källådrana i sitt uplöpande syfta, kan man intet så egenteligen sluta, efter de i en rund form löpa ända upåt, och således til alla 4 werldenes så kallade, ändar weta. Från bergfotens lutande, som Källan löper uhr, kan man intet, som mig oförgripeligen tyckes, i detta målet döma til Källans språng, efter man intet wet om hon en gång kommer undan Berget, och icke snarare ända upp utur jordennes diup; och i fall hon utur berget skulle hafwa sitt ursprung (som jag wäl tror at denne Wijkzbergz-källa lärer utur det nästligande Berg här flyta] kan man än då intet säkert sluta, om de dunster hwar af källan hopsamlas, anten på öster, wester, norre eller södre sidan til en åder och ström ihop komma.
- At denne Källa jemwäl i hetesta Sommaren sitt jämna låpp håller, och icke förminskas, och der med ett tekn til sin underjordiska diupa härkomst gifwer, lära de wäl kunna betyga, som af henne sig betiänt, wid hwilkas witnesbörd jag det och wil låta beroo.
- Utur sielfwe högden af det der bredewid liggiande berget, utlöpa fuller intet Källeådrarna, men rätt der som Berg-foten slutes; skeendes i detta målet af Naturen, det som wij af den sammas underwisande efterhärma i det wij intet, när wij någon ting wilia destilera, låta giöra pipen eller utloppet öfwerst på Alembiken eller hatten, utan nedre wid dess slutande, på det at de af Elden updrefne dunster och sedan
af
