(hwad det är behöfwer jag intet för Ehr uttyda Misocrenes) insupen och dissolverat ting, af det samma utdrifwes och frånskillies, fast det intet faller til botn, utan stundom drifwes up åt, som när en til Campher uti starck Spir. vin. salveradt slår rent watn, stundom och hålles mit uti eller mot botn af menstruo, som ofta är til seendos, när man wil göra magisteria som de kalla, som och, när man til Sublimat uti rent watn dissolverat slår wijnstens salt i watn smält &c. Och gå somlige så widt der med, at de och kalla præcipitation, när bahra färgen förandras i en ting, fast man intet seer något flyta anten åfwan på, eller simma mit uti, eller falla til botn, såsom när en til exempel, til watn, hwar ut i victriol: martis är smält, slår litet galäple solution. Ja det äre wäl de som kalla præcipitation, när en ting utaf sig sielf, utan någon särdeles tillägning sätter sig til botn, som wijnsten uti wijnfaten. Hwilke alle maner at tala jag nu ey wil bestrida, utan alenast det säger jag Misocrenes, at I må förstå præcipitation på hwilket dera sättet I wil, så lären I ändå derigenom ingalunda säkert blifwa förwissad, hwad ett mineral watns rätta och egenteliga hållande är: Ty willen I taga ett prof af det sidsta maneret af præcipitation och sluta något af det som sig i watnet sätter, när det för sig sielft får stilla stå, så kan I fuller döma, at derutinnan är intet annat, än de fire delar, så kallade, af det som är i watnet, nembl. mästedels jord eller ochra litet salt, och kanske litet af det grofwaste swaflet: nu har jag wijst Ehr tilförende, at desse delar äre de, som minst meddela til ett Hälsowatns goda wärckande;
