Sida:Skraggenstjerna - Ett kort samtal, om the för någre åhr sedan upfundne surbrunnar wid Wijksberg (1688).djvu/58

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs av flera personer

46

deles låter min böön det winna af Eder, at I sägen mig Ehr tancka derom, huruledes Källewatnet, då det ännu under jorden är, kan beblandas med sadane mineralier som deruti finnas, och hwadan det egenteligen härrörer, at samma nu nämde mineralier kunna så hårdt och jämt förenas med watnet, at de sedan ey lätteligen derifrån skillias, när I mig det til willies giordt, skal jag ey mehre beswära Ehr med mine ledsamme frågor.

Hydroph. Ney men Misocrenes, Edre frågor äre både wichtige och mig myckit kärkomne, men denne I nu föreställen, är af sådan swårhet, at jag deruti ey töör utlåta mig, fruchtandes at mig ey bättre lycka derutinnan warder wederfarandes än androm, som til eget missnöye och förtreet i samme saak sig utlåtit hafwa. I måsten weta, at wij nu äre å den ort, hwarest man intet så får bruka sin frijhet som sig borde, at säija sin mening uthan åtal, I måsten och tänckia at detta är en så intricat sak, at man wäl måste betänckia sig, förän man något der i sluter, särdeles i denne bygd, hwarest ingom godt synes mehr än det han sielf har upspunnet.

Misocren. Nå, nå min redelige Hydrophile, låter alt sådant wäsende fara, bruken Ehr frijhet, wij äre allena: hörer min begäran, och jag skal weta med all tacksamhet sådant bemöta.

Hydroph. Til at fullgiöra Ehr enständige begiäran Misocrenes, måste jag, fast än ogärna något litet utlåta mig. Och skal jag nu intet bestrida de månge och åtskillige meningar, som af hwar och en i detta måhl äre framförde, ey hellre skal jag säija at min är

den