54
Det skärar wårt Förstånd från Krops orenligheter,
Och skillier Sinnet wid inbillande förtreter,
Det waskar hiärtat rent, det hiärnan så wäl twättar
Så at Förnuftet rätt sitt Ämbete förrättar.
Går ned af Pindi Klint i lärda Sång-guddinner,
At skåda denne Brunn som från Fru Vesta rinner,
Går hijt och sätter Er i Blomsterfulla Ängar,
Och slår med konstig hand på Edre liufwa strängar
Den nya Helicon skal då sin qwickhet finna,
Och med ett stadigt Fall i Hälsefloder rinna,
Han skal af Edert Klang sig mer än wanligt hasta,
Och med ett sackta sus i blanka Böllier kasta;
De wäna Nympher, som där bo i nästa Lunnar,
De skola swara Er med Himmels söta Munnar;
Hwar Fogel på sin Qwist skal med sin skära tunga,
Och med sitt wälla näf de liufste Stämmor siunga;
Så at af sådan Frögd hwart Löf i Glädie ruskar
Och Diuren hålla Dans i Skogen ibland Buskar
Då skal en halter man med wiga Fötter springa
Och den som Tunglynt är sig lätt i leken swinga,
En Krympling skal ey mer dess sena Kryckor ansa,
Han skal med färdig Fot så snält som andra dansa,
En trumpen skal här le, en dum och mållös tralla,
Den som har falland' Sot uphielpa dem som falla,
En Döfwer skal med Lust på denna glädien höra,
En blind skal dansa främst och hela leken föra,
Då skal af hwarje Mun, som förr ey kunde röras,
En sådan Glädie-sång ock trogen önskan höras;
