Du silfwerblanka Must, du spegel-klara Wäska
Du rena Jordens Miölck, du aldra liufste Läska,
Du Lifwelige Saft, du Hälserike Källa,
Låt utan uppehåld din Sundhetz Flod upwälla!
Och du all godhetz Brunn, du klara nåde Källa,
Som giör oss i wår Nöd och stora armod sälla,
Låt oss med ödmiukt tack din milda Nåd besinna,
Och i din Nådewärck din Nådes storlek finna,
Gif at wij renligt må bå Kropp och Siälen twätta,
Och oss med jordens must, ok himlens nectar mätta;
Och när ey finnes hielp i jordiskt Hälse-watten,
När Lijfwetz kårta dag förwäns i långa natten,
Enär wår Ögnelock i sista sömnen blunnar,
Låt oss då dricka ur de liufwa Lifsens brunnar!
Til den Höglärde Herr Doctorn
Samuel Skragge
NÄr I en Hälsebrunn oss sinrikt föreställa,
Då wisen I där hos Er rena Klokhetz Källa,
Er Källa wid Wijksberg en träflig klarhet har,
Af Edert klara Wett blijr hon dock mere klar.
