beqwemlighet en hoop brafwe och beqwäme wånnigar upbygt, och dessuthan alt runt om kring Brunnen liggia en hoop Bondegårdar, hwar af man sig kan betiena) som och til uppehälle, hafwandes man intet at befruchta, det der å någon brist skall wara: ty man der til giord heel annan, ock fast bättre anstalt än tilförende är. Om detta och fast mehre sådant, säger jag, hade Hydrophilus kuuat fast mehre sig utlåta, man har för särdeles skäl och betänckiande det intet welat; besynnerligen, efter han ey wille wijsa sig i någon måtto widare intresse för Brunnen, än han med gode och wälgrundade skäl kunde göra, lemnandes åt dem, at med månge och store ord låfwa sine wahror, som weta at de i sig sielfwe intet dåga.
Dessutan förseer han sig til den gunstige Läsaren at han intet tager til misstyckio, det han ey i alla måtto swarar til det första taal, som Misocrenes å hans rygg förer; ty endels har han det intet hört, endels och swarat til det, som han der af tyckt wara swarwärdigt. Elliest och förmodar han, at det honom ey illa yttydes, at han å de ) stället hwarest han twiflar om de prof, som andre bruka at probera Surbrunnar med, ey wijsar hwad prof han sielf sätter störste tron och försäkran til, förmenandes, at det ey kan honom mera påbördas at yttra sin mening i detta måhl, än andra som och hålla inne med sine tanckar: Ty om jag skal sanningen bekänna, så agerar Hydrophilus i denne Tractat här och der en Sceptici Person, och är derföre å de ställen mer bemödad om, at draga i twifwelsmål andras sluut och meningar, än at anten sättia troo til enthera parten eller sluta något wist sielf. Hwarföre jag och här wil hafwa påmint, at den som med ett rättsint omdöme genomläser denna lilla discours, ey tilägnar mig Hydrophili taal, lika som wore det fulkomligen min mening och tancka i ett och annat måhl, warandes jag den som än håller stilla med mitt omdöme, til thess jag å alla sidor får widare öfwerläggia och begrunda åtskillige parters skäl och bewijs. Och tror jag wäl, at Hydrophllus så wäl som jag, ey lärer wara så enweten, at han icke skal låta intala sig til at intet längre wara en Sceptricus när han får see af någondera Parten, så klare och wichtige skäl, at de aldeles kunna öfwertyga hans twifwels mål. Ty som han wäl tilstår, at
