hans skäl ey äre kanske så mycket wichtige, at de ingalunda skulle kunna förläggias så tycker han det wara för den som twiflar nog, at de lijkwäl äre af något litet wärde, och kan ske så stort ändå som de andras han har at göra med.
Hydrophilus hafwer fuller och beflitat sig, at yttra sine notioner och tanckar, med så klare och tydelige ord som någonsin har kunnat ske, warandes han af heel annan Natur än en hoop, särdeles Chymici, som sine tanckar i så mörcke och främmande ord hafwa inwefwat at och den minste hopen, ja kanske sielfwe adepti med) kan förstå dem. Ja han önskar heller, med den Engelske Philosph. Boyl. (Præfat. ad tractat. de Coloribus) at åtnjuta de förståndigas gunst, än de oklokas medhåll, förmenandes det mehre anstå Qwacksalfware än Naturens älskare, at begära, det man heller skulle förundra deras påfund i mörcke Ordeformer inwecklat, än det samme förstå och begripa. Men ehuru han doch sött tala tydeligen och uprichtigt, har han ändå ey kunnat så aldeles hålla sig wid Swänskan, at icke han här ock der måst betiäna sig af Latinske ord, de å Swänska intet så klart och tydeligen kunde gifwas.
Här hos kan skäligen ey förtijgas, at fast Hydrophilus och Misocrenes å de ställen, der de om Witzbergiske Brunnarna handla, mästadels nämna en allenast, som högre upp ifrån Siön liggiande, har mäst blifwit brukadt. Så äre der likwäl twänne, ja den tredie ändå, fast än obrukat) af hwilke den ene, nämmare Siön och Gården belägen, äfwen så wäl af någre är drucken, ey med mindre nytta än den andre; dock medan han in wid badstufwan ligger, blifwer han mäst brukadt til Bad, hwar uti han märkelige proof, af sit ymniga, upwekande, lenande och wärckstillande Swafwel har wijsat.
Änteligen wil jag hafwa betedt den rättsinte Läsaren at han ey wille taga någon förargelse utaf det gemena maner och ordeformer som Hydrophilus och Misocrenes sins emellan bruka; ty i ett så enfaldigt Samtal, som de här förehafwa, wille intet tiäna sig, at komma fram med någre
