Den här sidan har korrekturlästs
— 30 —
Jag mins det gamla Hernösand och dalen
Med Vårdkasberget i den södra vik.
O! står han qvar ännu den gamla salen
Hos Bäckströms med sin lockande butik!
Der mången gång jag såg uti pokalen,
Hur mitt förstånd sjönk under all kritik.
Man derifrån gick stundom oförmögen,
Men gick det bra, så gick man in på Flögen.
Jag mins de gamla krogar utan ände,
Dem nykterheten än ej skurit kring.
Man Stenholms kände och man Roslings kände:
Om Wieselgren man visste ingenting.
Hvartut jag sedan mig i verlden vände,
Var Norrlands-punschen bäst på jordens ring. —
Kom broder! kom dit bort till nordanlanden!
Der kan man få en ärlig tår på tanden.
