Den här sidan har korrekturlästs
— 51 —
Men, ack! der kom en tärna snörd och spänd;
Ej länge njöt hon ”ljufva ensamheten,”
Ty af sin nya kärlek krigarn tänd
Sin arm han henne bjöd uti förtreten:
”Flyg, aftonflägt! och skyndsamt far
Med förebråelser till Lotta,
Och hviska att jag trogen var
Från klockan sju till klockan åtta!”
