Sida:Småplock på vers 0082.jpg

— 72 —

Ur vägen! här kommer herr löjtnant von Krut
Med bomull i bröstet och sporrar bakut,
 Uti natten.

Det blef nw i ”skällan sett helt annat ljud;”
Så glad blef hvar flieka; som om hon stått brud
 Uti natten.

Men bäst som han dansäde blef det ett skrik:
En dåndimp han fick; och föll ned som ett lik
 Uti natten.

Nu blef det i salen en: helt annan dans,
Och lycka det var att en doktor det fanns
 Uti natten.

Herr löjtnanten fördes i borgmästarns säng,
Och västen refs opp och det spända gehäng
 Uti natten.

Och snörlifvet sprättades opp med en knif,
Och kläddes utaf — och så kom han till lif
 Uti natten.

Sen blef uti salen den hviskningen hörd
Bland fruar och flickor: ”Hvad tycks! han var snörd!”
 Uti natten.

Men dansen den fortgick på muntraste sätt;
Men löjtnanten tog genom dörrn sin reträtt
 Uti natten. —