Den här sidan har korrekturlästs
— 91 —
Jag ser dig, Staffan! hur du går betagen
Och andas himlens luft i friska drag,
Hur godt och vänligt du är emottagen,
Hur lugn du står och dricker med behag
Ur välkomstbägarn till dess sista droppe,
Och bjuder snus bland englarna deroppe.
Vi gråta ej. Vi fröjdas åt din lycka;
Vi komma efter, hvar på sin seglats.
Om jordens dunster då ännu oss trycka,
Att vi ej hitta vägen till den plats
I andeverlden, der du plägar sitta,
Så blås i klarinetten att vi bitta.
