Får man ej åka på första före,
Sen är det värdt knappt ett kopparöre.
Liksom den bal är ej rolig alls,
Der man får sitta den första vals.
De unga sprättar sin fröjd knappt styra:
Med slädar blanka och hästar yra
Man lysa skall, som om kungen kom;
Och hvad det kostar ej bry sig om.
Ty ack! derom är ej värdt att tala,
Det skall en flicka en gång betala,
Tänk, om det flickor ej fanns till slut;
Gud vet, hur man skulle slå sig ut.
Jag älskar vintern, den nordiskt friska,
Om också vindar med isbark piska
En vinterdag min fysionomi
Och locka rosorna opp deri;
Ty skön är norden uti mitt tycke,
Då Bore målar sitt vinterstycke,
Och marken göms i den kalla snön,
Och bjellerklangen hörs öfver sjön,
Och isen glittrar, och snömos gungar
På trädens grenar i skog och dungar, —
Och taflan se'n, för effektens skull,
Fernissas öfver af solens gull.
Ack, sköna vinter! välkommen åter!
Jag sommarns fröjder visst icke gråter,
Fast det var roligt, att hand i hand,
Med flickor springa enk-lek ibland.
Sida:Småplock på vers 0117.jpg
Den här sidan har korrekturlästs
— 107 —
