Den här sidan har korrekturlästs
— 120 —
EN ÅKARHÄSTS MEMOIRER.
Jag föddes i spiltan i adeligt stall
Hos grefven på Näs,
Jag åt med min moder på blommande vall
Det skönaste gräs.
Jag drack utur floden det klaraste vatten
Och sof under lummiga lindar om natten.
Jag mådde som Kresus, och grefven ibland
Till trappan mig bjöd.
Jag tog ur grefvinnans och fröknarnas hand
Så mången gång bröd.
Och hade jag gjort mig den ringaste skada,
Så smorde de såret med rosenpomada.
Så växte jag opp; och min bringa var bred
Och min länd var så trind,
Och blixten blef efter, då grefven mig red
Öfver stätta och grind.
Storståtlig han satt som en kung i sin sadel,
Och sjelf jag mig tyckte af gammal adel.
