Den här sidan har korrekturlästs
— 127 —
Gaf så, med svärdet, hans nåd sista knäcken,
Trillade hufvudet ned uti säcken,
Smög sig ur sofvande lägret så glad
Till sin räddade stad.
Litet var väl Judith skrämd
Af den nattligt grymma scenen,
Fruktan ock för vaknad hämnd
Satte fart i benen.
Borgen för Israels räddning hon lade
Fram utur säcken för barnen, som glade
Bryggde sig bålar af rack och citron —
Judith fick lifstidspension.
