Den här sidan har korrekturlästs
— 150 —
Munnens ros är ej densamma,
Mången tand fått permission,
Blek mot förr är ögats flamma,
Kinden stöter på citron.
Ack! den sorg är djup och bitter,
Och den enda tröst jag har,
Är, att bland ruiner sitter
Näsan ograverad qvar.
Nej besitta, om jag ljuger!
Jag vill blifva ung på nytt:
Ungkarlslifvet icke duger,
Man kan bli båd' lam och lytt.
Ack! jag kunnat längesedan
Fått en flicka skön och ung:
Pengar har jag allaredan
Samlat i en dugtig pung.
Topp! jag vill peruken svärta,
Borsta opp min bästa frack.
Redan har jag mun och hjerta
Fulla utaf o! och ack!
Kärlek, kärlek vill jag söka:
Lifvets fröjd har vaknat opp,
Och som tomtegubbar spöka
”Lefnadslust och mod och hopp.”
