Den här sidan har korrekturlästs
— 151 —
Länge har jag guldet vaktat
Helst af allt på jordens ring,
Kärlek som ett noll jag aktat,
Flickan som ett lumpet ting.
Ack! hur grymt alt ångren röna
För de villor, man begått!
Unga, dyrkansvärda sköna!
Jag försona vill mitt brott.
Hvar är käppen, hvar är kappan?
Här är ord och inga svek!
Hufvudstupa utför trappan
Vill jag ut på friarlek.
Hur mitt hjertas längtan brinner,
Det kan ingen dödlig se:
Säkert är, så fort jag hinner,
Gifter jag mig ett-tu-tre!
