Den här sidan har korrekturlästs
— 157 —
Sina golf af kristall
Öfver böljornas svall;
Ty en gud utaf snö
Kan ej alls tåla sjö:
Han blir sjösjuk på stund,
Då han ser minsta sprund
Uti vikar och sund.
O! hvad: storm,
O! hvad gorm!
Och hvad knak
Och hvad brak
Uti kroppås och tak!
Hur det tjuter och gnyr,
Hur det snöar och yr —
Gud vet, hvilken som styr!
Fy, en sådan natur!
Inom hus, som i bur,
Är man dömd att bli still.
Ingen vågar sig till,
Om han aldrig så vill,
Sticka nästippen ut
Om sin förstuguknut —
Den kan snöpligt ta slut.
O! hvad storm,
O! hvad gorm!
