Den här sidan har korrekturlästs
— 161 —
Klagar hela verlden öfver
Penningbrist och dålig skörd,
Brist på timotej och klöfver,
Att en sten kan blifva rörd:
Aldrig tycks det kossan röra,
Hennes lugn kan ingen störa.
Längst i söder, högst i norden
Är hon hemma öfverallt —
Ja, hon är för hela jorden
En barmhertighets-anstalt.
Hvad hon gör, gör hon med allvar —
Mjölk och smör och ost och kalfvar.
Nobelt vet hon sig att skicka,
Ädel är dess själs natur;
Ögon har hon som en flicka,
Allt för goda åt en tjur.
Mången fröken, som vi tycka,
Skulle dermed göra lycka.
Hvart man än må henne flytta,
Aldrig hör man hennes knot.
Medan hon gör verlden nytta;
Gör hon ej en mask emot.
Alla hon betjenar lika,
Både fattiga och rika.
11
