Vi ilade förbi de mångbesjungna Djurgårdsstränderna,
de väldiga ekarna med sina präktiga, men dammiga och
oborstade löfrustningar, poetiska villor och prosaiska
brädstaplar.
Farväl, glada Djurgård! med löjen och lekar,
Musik, positiver och sång!
Förtjusande trastar i lummiga ekar,
Farväl, tills vi träffas en gång!
Farväl, gamla Blåport! ditt namn är ej ringa,
Novilla förtar dock din glans,
Farväl, Hasselbacke! din hamburger-bringa
Är skön, som din sötpomerans.
Farväl, fader Bellman! låt bröderna njuta
Sin punsch vid cigarrernas bloss.
Må gerna de sitta förtroligt och tuta,
Blott ej med löjtnanter de slåss.
Och J, alla ställen med rosiga minnen,
Till eder, för ångbåtens skull,
Jag hinner knappt nicka, förrän J försvinnen –
Och här ha vi Blockhusudds Tull!
Tullhuset behöfver rappas. Ekborn står i salsfönstret och tar sig en pris snus, hvilken han, med en aldrig felande beräkning med tummen och pekfingret, för till den skaldiska näsan.
”Ej Fredrik den store har gjort, hvad han gjort
Om icke han snusat beständigt.”
Farväl, gamle kantor i Apollos tempel!
Fjäderholmarna susade och snusade vi förbi med väl tända cigarrer och en hel mängd afbröstade snusapparater.
.jpg&oldid=460836){kind=link}