Jag helsar dig, fredliga flagga!
Du sump med din hiskliga bom.
Fort opp med aborrarna vagga
Att fröjda Stockholmarnas gom.
Men bli dina fiskar för tunga
I solbaddet, tänk på din risk:
Med stenar i masten dem gunga,
Och gör dem till lefvande fisk!
Jag gick ner i min hytt, sträckte mig på soffan och utbröt i min förtjusning:
Är det ej skönt att skala landet kring
På permission så här en fjorton dagar,
Ta lifvet lätt och göra ingenting,
Och slippa tänka, om man så behagar.
I stan man lemnar tjenst och fjesk och spring
Och går ombord med några rena kragar.
Och lugnast, det förstås, man sedan far,
Med en försvarlig kassa – om man har.
Jag ligger här uti min vackra hytt,
Der ångmachinen ruskar om min mage,
Är nöjd och glad och liksom, ung på nytt,
Och lekfull som en kalf i Balders hage – – –
Jag hann icke längre, förrän ett bud kallade mig på däck, der en skål skulle drickas för en lycklig resa. Trälhafvet hade vi passerat. Det förekom mig liksom jag passerat Styx och befann mig i en annan verld. Trakten var mig helt och hållet obekant, ända till dess jag fick sigte på
Furusund.
Plaskande ställe för folk, som Stockholm har kuggat på mergen!
Sommarn skall gälda, förstås, helsan som vintern förstört.
.jpg&oldid=460839){kind=link}