Vattnet dock hjelper er ej och solens strålar ej heller:
Sluta med nattvak och dans, sluta med punsch och kalas!
Pelle! se om dina får och gör några fler promenader.
Annars du byggt som en karl, rensat, torfhackat och plöjt.
Bacchus bott sämst på din mark. Ditt antiqvariska värdshus
Dömde jag längesen ut, ty jag är gudarnas vän.
Derför det gladde min själ, att gubben fått boningen pyntad:
Bacchus är ändå vår tröst både till lands och till sjös.
Tullhuset pryder sin plats, tullstadgan ser jag i fönstret.
Ofvanpå den, som jag tror, ligger bror Johans peruk.
Tullchefen ser jag ej sjelf, han gästar som bäst Haparanda:
Gubben är nu såsom förr solens och stjernornas vän.
Ett fruntimmer hade den artigheten att traktera oss med musik, och sjöng med en särdeles god röst några stycken vid pianot. Några herrar spelte kort, andra drucko sodavatten, somliga läste, somliga rökte, men större delen af sällskapet gjorde ingenting.
Öregrund
stod vänligt på sin udde och viftade åt oss med två väderqvarnar. Detta var sista viftningen i skärgården. Mjuka tjenare! mjuka tjenare!
Svart Klubb.
Här nös kapten. En äldre dam uttydde den märkvärdiga händelsen såsom ett godt förebud. På afstånd mullrade åskan, ”Jofurs nysning”, som af andra passagerare ansågs såsom ett dåligt omen. – Nu ringde matklockan.
”Nos numerus sumus et fruges consumere nati.”
.jpg&oldid=460840){kind=link}