Vi åto en förträfflig gammal ost. Några af sällskapet
påstod att det var kronan bland alla ostar, hvarföre det
föreslogs, att han under resan borde kallas Gammal
Ehrnkrona.
Djurstens Båk
passerades, och hafvet emottog oss med pukor och trumpeter. Vågorna växte. Båten rullade.
”Då steg från underjordens floder
Ej döden, men hans yngre broder,
Det bleka vanvett opp” – – –
nej, mitt herrskap! det var väl värre: det var sjösjukan, som steg ombord och gjorde villervalla bland passagerarne i alla vrår och vinklar. Somliga smögo sig ”tysta som Egyptens prester” in i sina hytter, för att hvar och en på sitt vis söka göra opp med den ovälkomna gästen. Somliga tuggade på träpinnar såsom ett preservativ. Andra höllo flytande föredrag vid relingen, ooh få sluppo helskinnade undan. Natten blef som den kunde.
Ett herrligt väder på morgonqvisten. Inloppet till Gefle vackert och solbelyst, med täcka villor på lummiga
.jpg&oldid=460842){kind=link}