stränder och en mängd vackra fartyg, speglande sina ståtliga former i den blå vattenytan.
”Solen glimmar blank och trind,
Vattnet som en spegel.”
Man besåg staden, der man hade den sorgen att se ett sjelfsvåldigt och ymnigt ogräs på gatorna och torgen och kring sjelfva landshöfdinge-borgen. Fattades bara getter för att se riktigt idylliskt ut!
På en tafla i Rådstugu-farstun lästes följande:
”I detta rum skola varma hjertan, kloka hufvuden främja Svea Rikes och Gefle Stads båtnad; näringar finna sin trefnad, handel, på redlighet grundad, utvidgas genom idoghet; svenska kölar med svenskt gods bestämmas till aflägsna stränder, hembragdt ymnighet räcka bröd åt medborgare, utsprida rika frukter kring stad och land.”
På en annan tafla:
”Främling eller inföding, eho du est, uslingen är menniska som du. Du kan blifva usling som han. Förföljd af nöden och sjelfva lifvet, flyr han till dig. Flyr du för honom, finner dig samvetet, finner dig domaren.”
I en af strand-alleerna fann undertecknad en lapp af ett sönderrifvet bref af följande innehåll:
– – ”Kära du! vore jag landshöfding, vore det ingen nöd. Gud välsigne dig och din familj.”
En bekant träffade jag, som jag hade svårt att igenkänna för hans oförlåtliga magerhet. Han såg ut som ett opp- och nedvändt utrops-tecken, och jag fruktade att hvarje vindflägt skulle slunga honom till marken, hvarför jag alltid höll mig på litet afstånd.
Sin hållning rår han ej mera för,
Han raglar liksom för dryckjom fallen.
.jpg&oldid=460843){kind=link}