Som pepparkorn i en klimp af smör,
Så sitta ögonen djupt i skallen.
Jag tror att Shakspeare har rätt:
”Naturen stundom illa mår, och lättas
Af vilda utbrott. Jorden
Plär ofta plågas af en sorts kolik,
Som kommer sig af väder, innestängda
I hennes sköte.” –
Emellan Gefle och Söderhamn regn, blåst och mycken sjösjuka! Damer i krinolin ta sig ej bra ut på däck vid dylika tillfällen. All sjösjuka har en framåtlutande ställning, blåsten å andra sidan har något för mycket upplyftande.
Staden Söderhamn är från stora sjölandsvägen osynlig och representeras af Stugsundet, försedt med värds- och tullhus. Ingenting märkvärdigt. Resan fortsattes i samma regn och blåst, tills emot aftonen ovädret tystnade och vi möttes af ett annat natur-odjur, Tjockan.
Tjockan, alla sjömäns fasa,
Lägrar sig nu rundtomkring.
Storm och böljor, hur de rasa,
Är mot tjockan ingenting.
Tjockan frestar tålamodet,
Ingen kunskap räcker till:
Med kompassen och med lodet
Står förståndet still
Död och pina! hela timman
Står man ju på samma fläck.
Skutan uti tjocka dimman
Stoppad är som i en säck.
.jpg&oldid=460844){kind=link}