genom det lilla fönstret, der jag likväl till min stora förtrytelse upptäckte ett dansande myggpar, sjungande i månskenet och outsägligt lyckligt. Jag förstod nu hvad som stört mig i min sömn. Detta och hvad som sedan hände, försökte jag att uttrycka i följande
Romans.
Hulda måna, jag kan inte sofva,
Då du tittar genom fönsterrutan.
Sömnen flyr mig, denna gudagåfva;
Hård är kojen, hård är hufvudputan.
Qvalm och hetta min fysik betunga,
Och två myggor surra omkring täcket.
”Skäms ni ej att bitas och att sjunga:
Ut på dörr’n, ty ni har plats på däcket!”
Som en skarpskytt jagade jag båda
Ut på dörr’n från fönstret och gardinen.
Men i hettan slog jag utaf våda
Arm och ben – af vattenkarafinen.
Och nu blef, se’n myggen slutat sticka,
Sista villan värre än den första:
Nekande två stackars kräk att dricka,
Fick, till straff, jag hela natten törsta.
– – – – – – – – –
.jpg&oldid=460848){kind=link}