Åren rulla och gå,
Dagen kommer och far.
Hvem kan undra derpå,
Då man vet lite hvar,
Att vår jord i det blå
Ej får stå och se på,
Utan nätter och dar,
Fastän gammal och grå,
Måste dänga och gno
Utan rast, utan ro
I en hiskelig ring
Hela solen omkring.
Och då gör detta spring,
Som de lärde påstå,
(Ty jag vet ingenting)
Att på hennes ansvar
Åren rulla och gå,
Dagen kommer och far.
Hvarför skaptes vår verld
Till en sådan här kryss,
Eller rustades ut
Till så vådelig färd
Bom ett skepp med kajut,
Proviant och kabyss,
Med sin skorsten och huf,
Som vi kalla Vesuv;
Och som går utan kort
Utan ringaste men,
Som om allt vore smordt;
Utan skoflar och skruf,
Utan roder och brass,
Utan logg och kompass
Och kapten?
Och den frågan är gjord
I mång tusende år
.jpg&oldid=457844){kind=link}