Den här sidan har korrekturlästs
12
nya sydvesterna lysa i solskenet som smörblommor. Kölvattnet glittrar som ett perlband. Snuggorna blossa. En ung lotsfyr sitter på relingen och sjunger ungefär så här:
Uppfödd och född uti hafvets sköt,
Döpt i dess vatten tillika,
Aldrig jag lärt mig att plöja med nöt,
Aldrig jag lärt mig att dika.
Så har det varit se’n fader min dog:
Hafvet min åker och båten min plog.
Här vore lyx att på klippan ha kor.
Aldrig ett föl har här betat.
Aldrig på bondkärra nånsin jag for,
Aldrig på hästrygg jag setat.
Åker och äng har jag aldrig en fot:
Jag har min bössa och skötar och not.
Ser ni min stuga der uppe vid rönn,
Den fick jag af mina fäder.
.jpg&oldid=460854){kind=link}