käresta långt förr än du blir mästerlots. Nästa höst blir brölloppet, det vet jag, och om jag blir bjuden och slipper supa på kakan, så skall jag sjunga ungefär så här, och kanske ännu flere knepiga och rara småstumpar. Hvad skall jag nu hitta på för melodi! kanske den der som fader Bellman sjöng: ”Ahasverus var så mäktig” etc. — ja den ta vi!
Jerker uti brudstol klifver,
Och af sockenpresten blifver
Sammanvigd på denna högtidsqväll
Med sin lots-mamsell.
Röda kinder har hon, ögon blå,
Pjåkighet hon aldrig lärt förstå.
Hon kan se sig goder
Sköta skot och roder,
Lotsa, om det gäller på.
Knubbig är hon som en rofva,
Stark och van att sjögång profva,
Bleknar hon ej, huru än det blås,
Mera än en mås.
Oförskräckt hon lägger sina nät,
Blir hon våt, så dör hon ej för det;
Trygg när hafvet vräker
Lugn till lands, och säker
Hemma som ett utanlås.
Snäll hon är att sticka, sy och nysta
Brygga färsk-öl, salta fisk och ysta
Utaf getter, som hon har på stat,
Get-ost delikat.
Hushållsgöromål af alla slag
Är hon hemmstadd i, det vet jag!
.jpg&oldid=460856){kind=link}