Sida:Svea 1865(47).jpg

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs
47


2.

Vintern är älskad i den höga norden,
Stjernorna gnistra och i trefna kamrar
Brasorna flamma, och i köket ligga
 Frostiga hjerpar.

Ungdomen svärmar på de blåa fjärdar,
Klingande stålsko ristar blott glada runor;
Damernas fägring, gömd i krinoliner,
 Speglas i glansk-is.

Strålande kronor lysa dansens fester.
Ljufligt bland gubbar i förtroligt gille
Doftar emellan samspråk och priffe
 Sjudande toddyn.

Snöklädd hvilar lugn den mörkgröna skogen.
Älskande par i muffar och skjubbskinn
Pröfva vid bjällror i gudomligt månsken
 Frustande fålar.

Lyran förstummas under frusna händer.
Solen är borta. Skalden i tunna rockskjört
Sorgligt med näsan öfver thermometern
 Forskar i gradtal.




3.

Menniskans pulsar hoppa som unga getter
Själen sig mojar som en prest på landet.
Lärkorna sjunga i den höga rymden:
 Våren är kommen!