Vintern är älskad i den höga norden,
Stjernorna gnistra och i trefna kamrar
Brasorna flamma, och i köket ligga
Frostiga hjerpar.
Ungdomen svärmar på de blåa fjärdar,
Klingande stålsko ristar blott glada runor;
Damernas fägring, gömd i krinoliner,
Speglas i glansk-is.
Strålande kronor lysa dansens fester.
Ljufligt bland gubbar i förtroligt gille
Doftar emellan samspråk och priffe
Sjudande toddyn.
Snöklädd hvilar lugn den mörkgröna skogen.
Älskande par i muffar och skjubbskinn
Pröfva vid bjällror i gudomligt månsken
Frustande fålar.
Lyran förstummas under frusna händer.
Solen är borta. Skalden i tunna rockskjört
Sorgligt med näsan öfver thermometern
Forskar i gradtal.
Menniskans pulsar hoppa som unga getter
Själen sig mojar som en prest på landet.
Lärkorna sjunga i den höga rymden:
Våren är kommen!