En slätt öfverst på berget kallas Lekarebacken; men
det är icke leksaker att gå dit upp. På norra sidan, om
jag ej tar miste på väderstreck, kan man bese lemningar
efter Vikingar – jag ber om ursägt – efter deras borg
Ramundaborg, der jätten Ramunder hade sitt residens för
många herrans år sedan, och der nunnorna från
Franciscaner-klostret och andra den tidens kloster i Söderköping
hudo nåden att bli bergtagna, ty Ramunder var en
mycket pusslustig karl på sin tid.
S:t Ragnhilds helsobrunn är enligt traditionen uppsprungen på det ställe, der en beskedlig jungfru vid namn Ragnhild blef oskyldigt dödad. Orsaken skall jag påminna mig en annan gång, ty nu har jag ej tid, emedan ångbåten Per Brahe är i antågande, som skall föra mig vidare på ”Sverigen blåa band”,
Så hett skiner solen på Götha kanal,
Ty soln är för stor och kanalen för smal.
Och solstekt och brun är min kroppshydda vorden,
Så hett skiner solen på fädernejorden.
Och djupt mellan bergen der ligger en äng,
Och der har S:t Ragnhild bassäng vid bassäng.
Der doppas och tvättas, der skuras och skubbas,
Och der blir man ung, om man tidigt förgubbas.
Der gå niohundra badgäster vid lag,
Så har man berättat, men inte vet jag.
Jag såg bara hvimlet och hörde musiken,
Som spelade lif i de lefvande liken.
Der spelades bräde från morgon tiil qväll,
Så att det gaf eko i Ramunders häll.
Der tillställdes baler, maskrader och bröllopp,
Och roligt man hade, och aldrig man höll opp.
.jpg&oldid=460942){kind=link}