Af alla passagerare såg jag endast ett par, förmodligen älskande, hvilka ej befattade sig med någon middagsspisning, utan suto på däck i kuttrande lycksalighet. De kära mata hvarann med blickar och ömma handtryckningar. Mat och dryck är för dem öfverflödsartiklar. Byron visste det, och han teg icke heller; och Talis har gjort det begripligt:
»– – Ty likt de luftstreck, der det ej finns is,
De voro idel vår och sol tillika
De kunde af en ljungeld möjligtvis
Till aska smulas, men ej vegetera –
De hade dertill alltför litet lera.»
De älskande stego i land vid Norsholm, der tvenne äldre fruntimmer väntade dem med vagn. Och hvem vet, om icke en delikat middag stod för dem i beredskap
»I någon vänlig dal, der friden
Emellan bergen bosatt sig.»
<br|
Jag gjorde ganska intressanta bekantskaper under färden på den onekligen vackra kanalen. Puback, cigarrer och snus äro förträffliga förbindningsmedel menniskor emellan. Jag talar nu om manfolk, ty fruntimmerna behöfva ej dessa konstmedel, emedan de såsom utgörande det täcka könet äro älskvärda och tilldragande ändå, hvaremot det otäcka könet ser sig nödsakadt att med dessa yttre trollmedel göra sig förbundna eller åtminstone drägliga.
.jpg&oldid=460958){kind=link}