»Beppo! lägg bort ditt skägg, så fort du kan,
Du måste raka dig, låt mig ej be dig!
Att du vill ha det! Icke fryser man,
Om man går utan skägg här i Venedig.»
Det var emellertid, en frodig och treflig karl med godt snakketöj och fina fasoner. Jag förlåter hans skägg för så framstående egenskaper. Hans reskamrat var så mycket spädare och var renons på sjelfva möjligheten att få något menskligt skägg. Jag kände medömkan, den| ledsammaste af alla känslor.
»Han var så smal och smärt, att han gått in
Igenom rundeln på en ring behändigt,
Och hvitt som mjölkens fradga var hans skinn» —
Så ungefär var hans figur utvändigt!
»Spädt som hvetax var hans hakas fjun
Som korpens fjädrar dessa lockar mjuka,
Och ögats perla tindrade så brun» —
Som när man tittar i en sirapskruka.
Med fröjd lemnade vi Södertelje med dess tryckande luft och värme. Snart vädra vi Östersjöns svalkande flägtar. Der till höger har ni Bränninge brak. I ett öppet fönster lyckor jag mig se patron sjelf: lefve öfverbefälhafvaren för ortens skarpskyttar.
.jpg&oldid=460863){kind=link}