Farväl, J krabbor! jag hör hafvet brusar
Mot väldig köl, som genom böljan skär.
Förgäfves ropar trasten uti skogen,
Jag heldre lyssna vill på hafsörns skri.
Jag dammet skyr och bromsarna och plogen:
Jag vill ha luft. Med Ægirs folk förtrogen,
Jag land och blommor gungar stolt förbi.
Jag gjorde mina reflexioner öfver ångbåtar och ångbåtskaptener. Man är ibland frestad att heldre önska sig vara ångbåt än skeppare. Jag kände för flera år sen en ångbåtskapten, och den ansåg jag lycklig: han hörde inga frågor och undslapp att svara.
Ångbåten pustar,
Röker och frustar,
Vindarna spela i tackel och tåg.
Vågorna kullra,
Skoflarna bullra,
Hugga i nacken hvar muckande våg.
Fins något värre,
Än att som herre
Reda i ångbåt och kallas kapten?
Jemt skall han trafva,
Is får han hafva
Fullt af i magen och näsa med ben.
Lugn får han vara,
Slängd att besvara
Tusende frågor och hålla god min;
Namngifva öar,
Fjärdar och sjöar,
Hålla lektion uti geografi’n.
.jpg&oldid=460866){kind=link}