Efter en sådan qväll sofver man ganska godt i
Norrköping.
Om morgonen satt jag tämmeligen tidigt i ett godt åkdon, för att bege mig till Söderköping. I en bokhandel köpte jag i förbifarten en annotationsbok, hvilken jag illustrerade med ett porträtt af min skjutspojke med ungefär dessa drag.
Han var särdeles språksam och gaf mig förtroende af hvarjehanda småsaker om ställen och personer under vägen, som jag likväl ej anser mig vara skyldig att yppa för närvarande. Jag far ej med sqvaller.
En väldig patron mötte vi i vagn. ”Håll åt er lite bättre!” ropade han och såg nackhög ut. Han satt barhufvad för att svalka sig. Borstig och okammad var han äfven mer än lofligt. Jag tänkte på lord Luscombe i Bulwers Pelham, och hoppas:
»Att ett sådant lurfvigt hjon
Ej må understå sig mera
Att bekantskap proponera
Med en finare person».
.jpg&oldid=460870){kind=link}