Den här sidan har korrekturlästs
X
värdinna, som hade en vårta på näsan, hvilken utom denna tillbyggnad skulle ha varit alldeles för liten och oansenlig i anseende till fruns solidare kroppsbyggnad. Jag lemnade hotellet, förnöjd att snart ha den lyckan att bli genompustad af en sval och lifgifvande sjöluft och företog
Min vandring till Riddarholmen.
På brända sulor,
Med svett i pannan
Och käpp som dunkar
Mot gatans sten.
Till ångbåtshamnen
Vid Riddarholmen
Min skugga ilar
På snabba ben.
På bruna ryggen
Mitt stadsbud kankar
Min kappsäck nött utaf tidens mal
Jag larfvar efter
I reskostymen
Med bockskinnsrock
Och cigarrfodral.
På Rådstu-klockan
I hast jag tittar,
Och stolt att vara
Påpasslig karl,
Jag afsked nickar
Åt Gustaf Wasa
Och Norstedts söner
Och Birger Jarl.
.jpg&oldid=460821){kind=link}