välvilligt i den runda skepparformen, då i den skarpa och beniga ligger någonting snarlikt: ”främmande från bord!” Jag känner minst 8000 sjökaptener personligen, och jag har funnit få undantag från regeln.
Man tar nu afsked på vanligt och ovanligt sätt af vänner och bekanta; somliga rörda af verklig saknad och somliga synbart belåtna med skillsmessan.
»Vigtig är afskedets stund, är ett frågetecken i lifvet:
Döden kanske inom kort svarar derpå med en punkt.»
Vi lemna Biddarholmen med dess juridik och konungagrafvar, trycksvärta och pantlåneanstalter. Vackert väder, glada ansigten! utom ett som såg fundersamt ut och tillhörde visst en filosof eller något ditåt. Han tycktes vara några fyrtio år, mager som döden och lika tystlåten. Han har tagit sin plats vid relingen och fångar flugor. Jag kommer ihåg Kellgren:
»Låt lilla vinkelns åbo,
Låt idogsfulla spindeln
Ur hårdt tillsnörpta ändan
I evigt lika kretsar
De fina trådar draga,
Som fånga flugans flygt!»
Jag gick ned i min hytt för att göra mig hemmastadd och ta min nya boning i skärskådande. Nätt och
.jpg&oldid=460823){kind=link}