Sida:Svea 1867(49).jpg

49

Ungdom en flock, och så en bundt med tanter,
Gubbar och barn från sunnan och från nord,
Två riddersmän och fyra musikanter.
Parken är prydd med tvenne bränvinsbord.

Glad som en sol värdinnan på terrassen
Fjäsande står bland husets unga ätt.
Sonen är äldst, nyss kommen från parnassen,
Värden förnöjd är klädd uti kachett.
Solen i skyn sitt guld strör kring hans taffel,
Jorden bredt ut sin matta ny och grann.
Herrarna just försett sig ha’ med gaffel,
Hugga en bit och snappsa med hvarann.

Rätter och vin sig om hvarandra blanda,
Vårt tidehvarf är smakens tidehvarf.
Öra och syn få tära hvarjehanda,
Mage och gom ej tåla något slarf.
Nu dricks en skål och snillets glans förvånar,
Tal och harang man hör af många slag.
Lynnet får fart och hornqvartetten dånar
Bellmans musik: ”Gutår, båd’ natt och dag!”

Under en alm man kaffebordet sätter,
Punschen står opp, som i sin isbädd låg.
Ljufligt man bjuds på trior och qvartetter:
Man får en vink att ”lifvet är en våg.”
Aftonens sol sitt guld kring fjärden breder,
Vågen vid strand i stilla ro sig lagt.
Sången får luft: ”Kom afton, sänk dig neder!”
Eller: ”Stå stark, du ljusets riddarvakt!”