Sida:Svea 1869(113).jpg

113

Ja, natur’n oss ryggen vänder,
Herthas garderob är slut,
Och en snö-plog utaf änder
Ställt sin kosa söderut.
Lyckligt, om de se att styra,
Solens fyrbåk släckt sitt ljus.
Mygg och bromsar fått sin hyra:
 Myra!
Nu är tid bli inom hus.

Tall och granar stå och knarra,
Vresiga i skog och mark.
Buskar och rabatter darra,
Snopna som de fått en spark.
Björk och lönn mot jorden buga
Nakna med en blick så blyg.
Teglet ryker från hvar stuga.
 Fluga!
Sök din gamla fönstersmyg!

Molnen regn och dimmor ösa
Skamlöst öfver höjd och plan:
Borde tocka få gå lösa?
Nej, de borde väl så fan.
Spräckta äro Æols påsar,
Nordan som en vilde far.
Haglet piskar tak och åsar:
 Måsar!
Ha ni mage att bli qvar?

Lilla fogel, du som qvittrar!
Har du alla skrufvar qvar?
Hör du ej hur stormen splittrar