reparation förskaffat sig de egenskaper, jag afser för min resa, hoppas jag ha vändt mig åt rätta hållet.“
“Mycket rigtigt! var god, stig ombord!“
Med största artighet fördes jag ombord och anvisades en hytt, der jag instufvade min nattsäck och andra till resan erforderliga effekter. En broms hade behagat intaga plats i fönstret, der han i brummande ton tycktes vara mindre belåten med mitt inträdande och mitt för öfrigt ogenerade sätt att göra mig hemmastadd i hytten. Att maka gräl innan resan ens var börjad och förstöra min lugna sinnesstämning, hade jag ingen lust till, utan undanbad mig helt enkelt hans kamratskap och förde honom på en broderad lineal ut genom fönstret under försäkran, att den fria luften vore för hans helsa och välbefinnande mera passande, och att hans röst skulle ta sig ojemförligt bättre ut i Guds stora salong än i min lilla knapphändiga reskula. “Helsa slägten!“ ropade jag efter honom och stängde mitt fönster. Denna märkvärdiga händelse inträffade precis klockan half fem eftermiddagen.
Vädret, som gunås, varit regnigt, hade förbättrat sig på eftermiddagen, så att då fartyget lade ut från land, var himlens stortvätt öfverstökad och solen sken i ofördunklad glans från det rensopade himlahvalfvet. Det är så noga med tiden på en ångbåt, att om man kommer en minut efter fartygets afgång, så är det för sent.
Mälaren krusas af en lätt vestlig vind. En Stockholms-lots yttrade en gång ombord på ett fartyg: “Ja, kapten! vinden är så vestlig den kan bli, och vestligare blir han frampå dagen.“
.jpg&oldid=461025){kind=link}